Michelle

Har haft en relativt bra dag. Fullt ös, grannen, barnen, tvätt, handla, donken.
Kaffe och åter kaffe.
Ja det har gått i ett.

Nu kommer den skräpiga saknaden efter honom! Riktigt så att det gör ont:(
Jag vill inte känna såhär!
Vissa dagar avskyr jag att han väckte dessa känslorna hos mig. Andra dagar kan jag vara tacksam att han fick mig att verkligen känna på riktigt!

Gick upp vid sju imorse, skulle på utb i Tyringe kl nio.
Ville verkligen inte gå upp men nu i efterhand va det lätt värt det.
Grymt bra och lärorik utb.
Handlade om missbruk. Det är skrämmande vad alkohol och droger kan göra med en och hur sjukt det påverkar hjärnan!
Jag har betydligt mycket mer förståelse för hur en missbrukare fungerar nu.
Tänkte mycket på sambon jag levde så länge med och kunde se saker och ting på ett helt annat vis.
Kunde förstå mig själv bättre och hur mitt drickande har varit och även kan vara idag.
Grymt bra och intressant!
Utb slutade fyra, blev avsläppt hemma. Fixade till djuren sen fick jag köra till jobb så nu är jag här och går av imorgon kl nio.
Full rulle!

Igår var en ganska seg dag, jag sket i gymmet. Hade verkligen ingen lust eller ork.
Hängde hos grannen. Hon hade fått hem sin strippstång ha ha. Sjuk grej men kan va grymt roligt. Inte alls lätt att svinga sig på den.
Lär bli många roliga pinsamheter på den vid fester;)
Senare på eftermiddagen fick jag besök av en gammal vän. Vi har känt varandra i 17 år. Tappade kontakten i över tio år men stötte ihop av en slump på en utbildning vi gick tillsammans, fast olika klasser.
Vi käkade och pratade en massa. Hon bor med tre tjejer och där har börjat bli lite problem. Lustigt va?;)
Hon behövde iaf prata av sig och komma bort ett tag. Och av ngn anledning känner hon trygghet och lugn hos mig.
Kan jag hjälpa eller stötta på ngt vis så gör jag självklart det.
Vi hade en trevlig kväll.:)

Som sagt jag är ju på jobbet nu. Här är väldigt lugnt. Ska snart göra lite nytta och fixa kvällsmat sen blir det nog lite tv tittande med brukaren.
Jag är personlig assistent om jag inte sagt de!
Skönt att här är lugnt eftersom jag idag efter en tidig morgon och lång dag på utb är ganska trött i hjärnan!

M har jag givetvis tänkt på.
Från att vara arg ena stunden till att börja gråta nästa.
Saknar honom så det gör ont!

Jag kan fortfarande inte förstå
Från att jag varit det bästa som någonsin hänt honom och allt han kände för mig till att sen inte vilja vara med mig.
Jag får inte ihop det.
Att han förändrades så hastigt i sitt beteende gör mig förvirrad och orolig. Något är väldigt fel. Om hans tillstånd och medicin gjort honom såhär eller om de är ngt annat...
En människa förändras inte normalt så snabbt på detta viset annars!

Nåja jag hoppas han har det bra iaf och att han snart mår helt bra igen. Sommar snart och vet att han har massor av saker han vill göra.

Nu lite kvällsmat till brukaren! Vad och om jag äter vet jag inte än. Helt stört att inte känna sug efter mat alls...

*tredje samtalet denna veckan, känns fint med ngn som tänker på en men detta är inget bra*

Sovit ganska okej inatt men hade minsann behövt nån timme till.


Jag är en gnällröv och en surfitta har jag kommit på!
Så jävla onödig. Acceptera läget och sluta gnäll.
Ja jag ska göra ett försök!:)

Men visst kunde det bli det!
Exet hörde ju av sig och det blev en diskussion som jag egentligen ville undvika.
Vet inte ens om jag borde kalla honom exet, vet inte vad vi var. Dejtade på allvar kallade vi det!
Nåja för lätthetens skull får det bli exet eller M.
Diskussionen handla om hans oro över att jag fallit tillbaka i mina vanor.
Jag har två fula vanor att plåga mig själv med, alkohol och ytliga relationer till män!...
Och kom in på vf!?
Vf han plötsligt inte längre ville vara med mig.
Jag har fått en del olika förklaringar men denna jag fick nu talade tydligt om att vår relation inte var värt att "kämpa" för!
Vi hade det lite jobbigt under ett par veckor men inget vi inte hade kunnat ta oss ur. Inte direkt så att vi varit ovänner och bråkat en massa.
Han blev ganska allvarligt sjuk och detta tog ganska hårt på oss båda känslomässigt.
Han mådde verkligen inte alls bra och det gjorde konstiga saker med hans humör som jag då ifrågasatte då han gjorde mig ledsen.
Jag kunde inte finnas för honom så mycket som jag ville då vi bor en bit ifrån varandra och det var jobbigt. Jag anklagade mig själv för massor av saker.
Han måste ha mått sämre än jag visste då allt detta fick han till att lämna mig.
Han kände sig otillräcklig och han sårade mig. När jag mådde dåligt, mådde han dåligt.
Så ist lämnade han mig!
Ja om han mådde bättre av det så kan jag väl förstå.
Det gjorde mig inget gott tyvärr...

Känns som hela min vardag kretsar kring tankar om honom. Det upptar verkligen all min energi.
Att skriva av mig här och tjata en massa hjälper lite då jag får ut mina tankar. Kan verkligen inte bära runt på allt....
Ska vara glad att ingen, eller iaf ett väldigt fåtal personer läser min blogg. Dessutom personer som inte känner mig!

Jag känner mig sviken och lurad!
Det är visserligen ingen främmande känsla men detta är en känsla på ett helt annat vis... Djupare, ondare!


Mina gamla vanor!
Ja jag söker mig till dom. Ersätta den smärta jag känner med ngt annat för att sen dämpa den tillfälligt med alkohol.
Det är ngn annan som tar över min kropp, jag finns där men jag räknas inte längre, jag har ingen talan.

Och så hörde han av sig!
Inte hört av honom sen lördags middag!
Försöker verkligen att inte skriva till honom....
Känns väldigt konstigt att inte längre höras av. Normalt skrev vi konstant från morgon till kväll. Nåja inte de senaste 2 månaderna dock. Men iaf.
Han ska hämta sina saker, bara smågrejer men iaf.
Vet inte om jag klarar av att träffa honom!
Verkligen sjukt jobbigt...
Får väl se när det blir av!

För övrigt har väl min dag varit okej.
Inte alls varit på bra humör dock. Bara velat dra täcket över huvet och sova bort denna dag!
Men asade mig ner till gymmet iaf, blev inget överdrivet pass men jag gick dit!
Två vändor in till grannen hann jag också med innan jag fick dra till jobb.
Där jag för övrigt är nu!
Passade på att handla lite till mig själv när jag ändå skulle handla till jobbet.
Verkligen tomt där hemma. Fast med det lilla jag får i mig just nu klarar jag mig fint.
Snart löning, får väl fylla på med lite nyttigheter då!
Massor av sallad! Nu när värmen börjat komma är det sjukt jobbigt med varm mat!
Sallad och kassler är tex kanon:)

Nehe får väl återgå till jobb igen!

Ny vecka, nya möjligheter! Eller?

Vaknade allt för trött och hade nog kunnat ligga kvar ett par timmar till.
Men det går ju inte riktigt för sig.
Tänkte försöka ta mig ner till gymmet en runda iaf.
Verkligen tappat allt sug för allt men man kan faktiskt inte bara gå ner sig på det viset!
Livet går vidare, gäller att försöka göra det bästa av situationen!

Så idag blir det gymmet och i eftermiddag dags för jobb.
Mer än så händer inte hos mig idag!

Vem försöker jag lura!?
Saknar honom:(
Det gör ont...

Försöker fördriva tiden, tänka på annat och hålla huvudet högt.
Men icke! Han lurar sig tillbaka till mina tankar konstant.
Suck!

Nu ska jag iaf krypa ner i min allt för stora säng!
En säng jag dessutom skaffade delvis så han med sina ryggproblem kunde ligga bra om natten!

Ha ha köpte en ny säng delvis pga att mitt fina hjärta skulle ligga bra om natten:) Han hade problem med ryggen!
Lite ironiskt såhär nu i efterhand.
Vilken jubelidiot jag är!
Har iaf ett schysst sovrum nu;)

Det börjar nu sjunka in att det faktiskt är över...
Känns som jag varit en pjäs i ett fulspel
Väntar fortfarande på en förklaring men det verkar svårt att ge mig någon!
Egentligen kan det ju kvitta, men jag vill veta.
Det tror jag nog alla hade velat.


Vodka dieten va det någon som skrev ngt om. Låter lockande såhär på min lediga helg faktiskt!

Hjärnan går på högvarv och jag borde verkligen sova!
Kroppen fullständigt förstörd, kan varken äta eller dricka ngt knappt.
Tur kroppen har resurser att ta ifrån;)

Går av jobb imorgon bitti sen håller jag helg! Återstår att se hur den blir!
Om finaste hämtar sina saker eller inte! Hur jag kommer reagera, har inte riktigt kontroll på mig själv!
Sjukt vad dessa känslor kan ställa till det!

Bla bla bla tjatröv, gå och lägg dig!

Godnatt!

Av lycka med min kärlek!
Inte riktigt men 5 månader iaf.
Känns som betydligt längre tid!
Det har varit riktigt magiskt underbart.
Men nu håller allt på att förändras och jag förstår inte riktigt varför. Får inga bra svar egentligen heller. Jag förstår inte!
Han känner detsamma, han säger att det inte handlar om hans känslor utan mer att han inte är bra för mig i längden typ?
Men varför inte? Han vet vad jag gått igenom i livet och vi delar en hel del. Han sa själv att han var ett av undantagen som var bra!
Hur många säger inte det egentligen!?
Men han känns så äkta.
Så jag förstår inte!

Vi har haft det kämpigt en period nu. M har varit väldigt sjuk men är nu på bättringsvägen.
Det har varit kämpigt för oss båda.
Kändes som att det var på väg att vända tills jag ställde till det. Egentligen inte mitt fel i grund och botten.
Kom på två saker som undanhållits/ljugits om för mig. Hans efternamn och Facebook.

Och jag reagerade självklart med att bli fruktansvärt arg och ledsen. Tillit är så enormt viktigt.
Hade nog förväntat mig en bättre förklaring och ett samtal om det hela men fick inte direkt ngt av det. En förklaring jag inte riktigt förstod och inga svar på mina frågor. Inte ett förlåt ens.
Sen bara tystnad!
Tillslut undrar jag om det inte är lika bra att vi avslutar de vi har! Han brydde sig ju inte...
Fick inget vettigt svar där heller.
Ville bara han skulle "kämpa" lite för mig, visa att han var ledsen, be om ursäkt och vilja ha mig!
Men nej:(

Det tog en helomvändning och nu vill han inte vara med mig längre!
Det beror inte på vad han känner för mig, det är inte det de handlar om men vad är det då?
Igår fick jag iaf beskedet att det var över mellan oss om jag förstod det rätt. Det måste jag ha gjort för jag bad honom isf att hämta sina saker snarast och det skulle han göra:(
Det jag väntar på nu är en förklaring. Jag förstår verkligen ingenting! Allt detta kom som en chock för mig och jag har svårt att ta in det.
Herregud ska den person jag känner så mycket för försvinna ur mitt liv när han precis har kommit in!
Jag vill ju va med dig, har inte velat ngt så mycket i hela mitt liv!


Igår var en fruktansvärd dag! Sökte mig till alkoholen, behövde få slappna av i kroppen, kunna få sova. Men icke, alkoholen svek mig! Skiten fungerade inte!
Helt allvarligt tänkte jag på en del andra alternativ när jag på kvällen satt i min lägenhet helt förstörd...


Jag plågar mig själv genom att bara vänta på ett svar, jag vet det. 

Detta är självplågeri och sinnessjukt taskigt!
Men jag väntar, jag vill veta, vill få en ordentlig förklaring!

Mest av allt hoppas jag att det kommer fortsätta vara vi! Även om jag vet att det inte kommer bli så!

Har grubblat och skrivit så sjukt mycket idag och dessutom är jag på jobbet nu ikväll. Min kropp är här men jag är inte på riktigt här!
Skärp dig, det är en människa du jobbar med!
Ja, men jag då? Jag är väl också bara människa!?

Mår riktigt taskigt av allt detta. Jag får bara inte tappat allt jag kämpat för. Lovade mig själv för längesen att jag aldrig ska låta någon få mig att tappa kontrollen igen!
Och det är ett löfte jag tänker se till att stå fast vid!

Det finns ingen som du!
Du har gett mig så mycket på så kort tid
Avskyr tanken av att förlora dig:(
Önskar så att saker vore annorlunda.