2,5 år!
Så längesedan är det sen jag skrev.
2,5 år sedan jag lämnade min sambo.
2,5 år sen jag flyttade till stan.
Jisses vad tiden går fort.
Lämnade mitt osunda förhållande för att få tillbaka mitt liv igen, för att hitta tillbaka till mig själv.
Jag jobbar fortfarande med detta men har på ganska kort tid nu kommit väldigt långt med mig själv.
Efter min flytt bestod mitt liv av jobb och massa festande. Kämpade hysteriskt för att hålla mig ifrån exet. Det var en kamp som höll i sig i över ett år innan han till slut gav upp och lät mig vara ifred.
Iaf jag festade på, träffade vänner, och levde livet. Nån kille träffade man då och då men enbart flyktigt.
Gick även kort i ngn samtalsterapi som jag nämnde i förra inlägget. Det varade ett par veckor sen tyckte personen jag pratade med att jag var klar. Jag hade koll på läget enligt honom. Det gällde bara att stå på sig och ta rätt beslut. Ja det va ju lätt!
Festandet fortsatte och alkoholen blev bara mer och mer. Försökte lite halvhjärtat att låta bli men tyckte vardagen blev för jobbig med alla tankar.
Träffade en kille som jag gjorde ett försök att dejta ett tag, närmre 6 månader. Han gjorde sig hemmastadd hos mig väldigt snabbt...
Han var gammal narkoman och dessutom väldigt glad i alkohol. Så ytterligare ökade alkoholintaget.
Han var dessutom inget vidare trevlig när han drack, brydde mig väl inte om det i början men sen när hans aggressiva sidor tittade fram blev jag vaksam.
Han hamnade vid två tillfällen i ngn form av psykos/schitzofren liknande tillstånd och det var läskigt.
Mitt eget tillstånd och min psykiska hälsa började också förändras. Alkoholen gjorde mig inte längre lugn och glad, det hade börjat gå åt andra hållet.
Mitt uppvaknande kom här när jag märkte av mina egna förändringar.
Ringde och boka tid hos psykolog, efter två besök bröt jag med killen.
Det var inte vidare smärtsamt faktiskt. Mer en väldig befrielse.
Jag träffade psykologen varje vecka och det kändes bra fast allt var väldigt kämpigt. Det va dags att på riktigt förändra mitt liv.
Började få mer kontakt med en av mina grannar. Ist för alkohol sågs vi på en kopp kaffe och pratade i veckorna. På helgerna blev det klart lite festande.
Jag hade suget kvar!
Helt oväntat och inte alls planerat dök det upp en person i mitt liv som kom till att betyda väldigt mycket för mig.
Vi fick kontakt genom nätet, han skickade ett mail som jag först ignorerade. Jag var inte intresserad av något och ville inte ha ngn kontakt. Lite senare läste jag iaf igenom mailet igen och beslutade mig för att svara. Han hade trots allt lagt ner tid på att skriva ett ganska långt mail som dessutom var både trevligt och intressant. Han visste inte vad han sökte mer än någon som gav han lite glädje. Och det kändes helt okej för mig.
Hans mail och mitt svar resulterade i väldigt många fler:)
Vi pratade/skrev konstant till varandra och kunde inte slita oss.
Han förgyllde verkligen mina dagar med enorm glädje. Han sätt att skriva och va mot mig är något av det finaste. Han fick mig att känna mig speciell:)
Vi bestämde ganska snart för att ses faktiskt, det kändes rätt och vi ville veta om det var så irl också.
Jag bjöd hem honom, eller snarare hem till min granne på fest. Ja jag drack fortfarande en del här.
Vi sågs iaf och det kändes rätt för oss båda direkt.
Vi hade innan pratat om hur tågen gick ifall det inte skulle kännas bra.
Det blev inget tåg, han stannade hos mig den natten:)
Lyckan va gjord! Helt otroligt hur ngt kan kännas så rätt, så bra! Samtidigt som det skrämde skiten ur mig. Jag var inte beredd på vad jag kände och allt jag skulle komma att känna!
Vi fortsatte ha kontakt från morgon till kväll. Konstant! Vi sågs ganska snart igen och så fortsatte det. Ena helgen hos mig, andra hos honom.
Och vi var lyckliga, vi var sådär löjligt kära:)
En mer passionerad, fin och underbar man har jag aldrig träffat!
Han var perfekt på alla vis. Han är perfekt på alla vis!
Vi utvecklade från början en stor öppenhet och kunde prata om allt, den utvecklades och vi kom djupare varann in på livet.
Ibland trodde jag det var en dröm, kunde verkligen jag vara såhär galet lycklig och må såhär bra!
Det kunde jag:)
Dessutom gick det väldigt bra för mig för övrigt, fortsatta samtal med psykologen och alkoholen blev mindre för att till slut i stort sett försvinna helt.
Suget försvann. Jag hade inte längre behov av att dricka.
Ett glas vin med grannen nån kväll men det stannade där.
Lycklig var jag för att jag klarat det och mina prover jag lämnade var fullt normala:)
Jag hade lyckats bli kvitt alkoholsuget och jag hade världens finaste man i mitt liv. Just då kunde det inte blivit bättre.
Jag var lycklig!
Kan på riktigt inte minnas när jag senast va det. Det är väldigt många år sen.
Livet förändras hastigt! Mer om det i nästa inlägg då det är något pågående just nu och jag är inte klar över hela situationen ännu!
2,5 år sedan jag lämnade min sambo.
2,5 år sen jag flyttade till stan.
Jisses vad tiden går fort.
Lämnade mitt osunda förhållande för att få tillbaka mitt liv igen, för att hitta tillbaka till mig själv.
Jag jobbar fortfarande med detta men har på ganska kort tid nu kommit väldigt långt med mig själv.
Efter min flytt bestod mitt liv av jobb och massa festande. Kämpade hysteriskt för att hålla mig ifrån exet. Det var en kamp som höll i sig i över ett år innan han till slut gav upp och lät mig vara ifred.
Iaf jag festade på, träffade vänner, och levde livet. Nån kille träffade man då och då men enbart flyktigt.
Gick även kort i ngn samtalsterapi som jag nämnde i förra inlägget. Det varade ett par veckor sen tyckte personen jag pratade med att jag var klar. Jag hade koll på läget enligt honom. Det gällde bara att stå på sig och ta rätt beslut. Ja det va ju lätt!
Festandet fortsatte och alkoholen blev bara mer och mer. Försökte lite halvhjärtat att låta bli men tyckte vardagen blev för jobbig med alla tankar.
Träffade en kille som jag gjorde ett försök att dejta ett tag, närmre 6 månader. Han gjorde sig hemmastadd hos mig väldigt snabbt...
Han var gammal narkoman och dessutom väldigt glad i alkohol. Så ytterligare ökade alkoholintaget.
Han var dessutom inget vidare trevlig när han drack, brydde mig väl inte om det i början men sen när hans aggressiva sidor tittade fram blev jag vaksam.
Han hamnade vid två tillfällen i ngn form av psykos/schitzofren liknande tillstånd och det var läskigt.
Mitt eget tillstånd och min psykiska hälsa började också förändras. Alkoholen gjorde mig inte längre lugn och glad, det hade börjat gå åt andra hållet.
Mitt uppvaknande kom här när jag märkte av mina egna förändringar.
Ringde och boka tid hos psykolog, efter två besök bröt jag med killen.
Det var inte vidare smärtsamt faktiskt. Mer en väldig befrielse.
Jag träffade psykologen varje vecka och det kändes bra fast allt var väldigt kämpigt. Det va dags att på riktigt förändra mitt liv.
Började få mer kontakt med en av mina grannar. Ist för alkohol sågs vi på en kopp kaffe och pratade i veckorna. På helgerna blev det klart lite festande.
Jag hade suget kvar!
Helt oväntat och inte alls planerat dök det upp en person i mitt liv som kom till att betyda väldigt mycket för mig.
Vi fick kontakt genom nätet, han skickade ett mail som jag först ignorerade. Jag var inte intresserad av något och ville inte ha ngn kontakt. Lite senare läste jag iaf igenom mailet igen och beslutade mig för att svara. Han hade trots allt lagt ner tid på att skriva ett ganska långt mail som dessutom var både trevligt och intressant. Han visste inte vad han sökte mer än någon som gav han lite glädje. Och det kändes helt okej för mig.
Hans mail och mitt svar resulterade i väldigt många fler:)
Vi pratade/skrev konstant till varandra och kunde inte slita oss.
Han förgyllde verkligen mina dagar med enorm glädje. Han sätt att skriva och va mot mig är något av det finaste. Han fick mig att känna mig speciell:)
Vi bestämde ganska snart för att ses faktiskt, det kändes rätt och vi ville veta om det var så irl också.
Jag bjöd hem honom, eller snarare hem till min granne på fest. Ja jag drack fortfarande en del här.
Vi sågs iaf och det kändes rätt för oss båda direkt.
Vi hade innan pratat om hur tågen gick ifall det inte skulle kännas bra.
Det blev inget tåg, han stannade hos mig den natten:)
Lyckan va gjord! Helt otroligt hur ngt kan kännas så rätt, så bra! Samtidigt som det skrämde skiten ur mig. Jag var inte beredd på vad jag kände och allt jag skulle komma att känna!
Vi fortsatte ha kontakt från morgon till kväll. Konstant! Vi sågs ganska snart igen och så fortsatte det. Ena helgen hos mig, andra hos honom.
Och vi var lyckliga, vi var sådär löjligt kära:)
En mer passionerad, fin och underbar man har jag aldrig träffat!
Han var perfekt på alla vis. Han är perfekt på alla vis!
Vi utvecklade från början en stor öppenhet och kunde prata om allt, den utvecklades och vi kom djupare varann in på livet.
Ibland trodde jag det var en dröm, kunde verkligen jag vara såhär galet lycklig och må såhär bra!
Det kunde jag:)
Dessutom gick det väldigt bra för mig för övrigt, fortsatta samtal med psykologen och alkoholen blev mindre för att till slut i stort sett försvinna helt.
Suget försvann. Jag hade inte längre behov av att dricka.
Ett glas vin med grannen nån kväll men det stannade där.
Lycklig var jag för att jag klarat det och mina prover jag lämnade var fullt normala:)
Jag hade lyckats bli kvitt alkoholsuget och jag hade världens finaste man i mitt liv. Just då kunde det inte blivit bättre.
Jag var lycklig!
Kan på riktigt inte minnas när jag senast va det. Det är väldigt många år sen.
Livet förändras hastigt! Mer om det i nästa inlägg då det är något pågående just nu och jag är inte klar över hela situationen ännu!
Kommentarer
Trackback
