Ge mig styrka!
Nu sitter jag här igen, ensam. Tankarna snurrar.
Ännu en kväll går åt till skit, liksom kvällen innan.
Vi skulle umgåtts med familjen men jag blev dumpad ensam där....
För varje dag som går känner jag att jag inte vill mer. Att jag inte orkar mer.
Samtidigt skrämmer mig tanken på att vara ensam, utan någon alls.
MEN samtidigt är detta ett liv jag inte vill leva. Jag lever någon annans liv nu och inte mitt eget.
Jag blir bara överkörd hela tiden, inget respekteras eller tas hänsyn till.
Helt plötsligt bara dyker någon upp och stannar liksom kvar. Aldrig får jag veta något.
Detta var mitt hem en gång men nu har det blivit övertaget av han. Jag är inneboende och främmande i mitt eget hem!
Många skulle säga sluta gnälla och gör något åt det ist. Ha ha ha om ni bara visste vad jag försökt.
Ska det hända något är det nog fan jag som får flytta från mitt eget hem, finns ingen annan lösning!
Jag har till och med börjat undra vad han egentligen känner för mig. Han gör så mycket elaka saker och bryr sig i stort sett aldrig om mig. Han sätter sig själv i främst i alla lägen, gör saker som gynnar honom. Kan aldrig säga nej till kompisarna. Men mig kan han kasta bort och skita i.
Jag känner mig så oälskad och värdelös.
Har aldrig kännt mig så dålig i ett förhållande tidigare. Det hade till och med varit bättre att få stryk då och då ist för allt annat skit.
Julafton om två dagar också, ska bli underbart att åka hem till mor och syster.
Sen tillbaka "hem" på julaftonskväll, har svårt att se fram emot det, svårt att fira när det känns som att vi inte har någon framtid ihop.
Vad finns det då att bygga på.
Han lever i sin verklighet, sitt liv, jag VILL leva mitt annorlunda än hans. Dom matchar inte!
Längesen jag va här!
Till att börja med har jag fått JOBB, fast anställning och heltid dessutom:)
Härligt, synd bara att jag inte riktigt trivs ännu, kan vara för att allt är så nytt och tar ett tag att komma in i...
Går på halvtid ungefär nu fram tills februari då min heltid börjar.
Så himla skönt att slippa tänka på det ekonomiska....
Hur ser nu mitt liv ut?
Ja åt helvete om jag skulle få säga det själv!
Och vad jag än försöker göra så fungerar det inte!
Har försökt att få kontrollen tillbaka, få tillbaka MITT jävla liv. Men det har visat sig vara väldigt svårt.
Jag trodde jag klarade allt, att jag kunde ta mig igenom allt själv,
Jag har inte slutat att försöka, och efter varje gång känns det som jag kommer närmre att lyckas..
Jag ska lyckas....
Mitt liv just nu är svårt... Jag klarar mig utan några större problem men ibland känns det som att man bara vill försvinna, bli inlåst och slippa allt.
Men nej jag ska fixa detta. Jag har själv satt mig i situationen och jag ska själv ta mig ur det.
Det börjar gå åt rätt håll iaf. Jag har ju fått jobb, jag jobbar väldigt mycket och det känns bra, klart jobbigt ibland men bra ändå.
Jag är på väg någonstans...
Är bara en tidsfråga......
Snart, snart, snart
Det finns ingen annan människa som gjort mig så illa som du...........Det finns ingen som jag varit mer osäker på.........Rädd för!!!
Den där rädslan måste övervinnas...
Det kommer sluta med att jag blir halvt....... innan jag lyckas, men jag ska bli fri!
Otroligt nog älskar jag dig trots allt du gjort och förmodligen kommer att göra men jag känner att mitt liv och min framtid är viktigare än att bara slösas bort på ingenting. För som det är, finns ingenting!
