20180813
Jag och sambon hade länge försökt bli med barn men utan resultat.
Det visade sig sa läkarna att sambons simmare var långsamma och jag med min endometrios ställde till det. Trots alla behandlingar jag var tvungen att gå igenom. Vi kunde inte få barn naturligt sa dom!
Vi skulle få ivf och stod på väntelista.
Jag läste på om allt jag kunde hitta, började äta bättre, slutade med proteinpulver mm för träningen och till slut lyckades vi faktiskt ändå trots allt läkarna sagt. Det var som ett mirakel och jag vågade nästan inte tro att det var sant!
Det var i december 2017 strax innan jul vi förstod att jag var gravid. Vi var inne en dag på biltema och skulle handla något och plötsligt känner jag mig yr, det svartnar för ögonen och jag får panik och börjar gråta. Jag mår riktigt dåligt och blir
orolig. Jag tror vi gör det vi kom dit för envis som jag är. Yrseln släppte när vi kom ut.
Vet jag berättar om detta för mamma och hennes första fråga är om jag är gravid. Nää det är jag verkligen inte, vi kan ju inte.
Tog ett test samma dag eller dagen efter iaf och jovisst jag var minsann gravid!!!!
Gick ut från toaletten med glädjetårar till min sambo och berättade nyheten.
Och där startade också oron!
Jag ringde läkaren och berättade nyheten och jag fick inbokat ett tidigt ultraljud för att se om allt verkligen var bra.
Allt såg jätte bra ut och jag fick höra hjärtljuden, så starkt. Vårt lilla mirakel!
Jag hade yrsel de tre första månaderna, kunde inte gå i en affär utan att det snurrade och svartnade för ögonen! Det var grymt obehagligt.
Jag fick lite senare också foglossning, det gjorde bra ont alltså och jag var så galet trött hela tiden.
Men överlag mådde jag ganska bra under graviditeten och jag fortsatte att gå till gymmet ett tag men sen blev jag för trött. Minns att jag sa att min kropp inte gillade att vara gravid. Men när jag tänker tillbaka på det idag var det hur mysigt som
helst och magen var otroligt fin trots att jag kände mig tung och stor. Kroppen är fantastisk.
Jag jobbade fram till 1 juni sen gick jag hem med graviditetspenning.
Vi hade nu även köpt hus och flyttade in 28 juni tror jag det var.
Den sommaren var den varmaste någonsin och jösses vad jag led i värmen! Vi installerade en luft luft ganska snabbt tack och lov! Den var guld värd.
Vi renoverade fönsterna, jag klättrade på stegen och målade. Lagom snygg med magen och stödstrumpor och foppatofflor:)
Vi byggde staket och en massa annat den sommaren så nog mådde jag bra. Alla sa till mig att ta det lugnt, så även barnmorskan men jag kämpade på och fixade och donade.
Vår dotter var beräknad till den 9 augusti och jag minns jag gick och väntade på att känna några tecken på att det var dags men icke!
Den 13 augusti vaknar jag runt 5 på morgonen med en nedrans magknip, jag kunde inte ligga kvar utan gick upp och drack kaffe. Väckte såklart sambon med men sa att han kunde ligga kvar. Han gick upp iaf.
Knipet avtog lite när jag gått upp men kom lite titt som tätt ändå, jag var kass i magen och hade fått en liten blödning.
Ringde förlossningen och pratade med dom, dom tyckte jag kunde avvakta och vila, duscha och sådant.
Minns inte om jag gjorde det dock.
Vi hade släpet kopplat till bilen fullt av skit så vi behövde köra till tippen. Sagt och gjort så gjorde vi det sen svängde vi inom mamma en snabbis. Hem och käkade sen somnade jag på soffan. Vaknar senare av enorm magknip och ringer igen till förlossningen.
Dom tycker ännu att jag kan avvakta, jag verkade ju inte så påverkad men visst fick jag komma in på kontroll om jag ville.
Och ja det ville jag så vi körde in, smärtan ökade på vägen in men var hanterbar.
Kom in på förlossningen runt 17 tiden och var så öppen 8 cm!
Fick byta om, blev uppkopplade, hoppade runt på pilatesboll. Sen lustgas när smärtan blev helt galen!
Minns att dom sa att jag inte fick krysta ännu, sög i mig lustgas till Max och höll nog på att tuppa av lite imellanåt.
Hade svårt med krystvärkarna och låg ca en timme med dom tills jag blev hjälpt hur jag skulle göra. På två krystningar var hon ute!
Och direkt upp på mitt bröst.
21.40 kom hon, vägde 3655g och var 50cm lång.
Den lyckan, den kärleken går inte att beskriva i ord. Hon var perfekt och så himla fin vårt lilla mirakel.
Jag for ganska illa när hon kom ut, sprack rejält och moderkakan fick dom trycka ut! Dom fick kalla på en annan läkare som skulle sy ihop mig då han var specialist på just detta. Jag hade hela tiden mitt mirakel hos mig, kunde inte släppa henne med
blicken.
Sambon hann klippa navelsträngen innan han fick ett samtal och lämnade oss där.
Jag minns att jag inte orkade bry mig där och då, jag var helt slut och fullständigt förälskad i vår dotter. Inget annat betydde någonting just då. Jag höll min dotter i famnen för första gången o herregud vad jag hade längtat efter henne!
Men nu i efterhand vet jag att det har satt sina spår. Det kändes som ett enormt svek.
Och jag har förträngt det länge tills nu för några månader sedan när jag började inse hur ont det faktiskt gjorde mig!
Han hade sina skäl givetvis och förklarligt sådant men hur som hur så gjorde det mig inte mindre ont just där och då.
Nog om det. Vi har idag pratat igenom allt och lagt det bakom oss.
När sambon kom tillbaka duschade jag och en stund där efter fick vi komma till bb. Tror vi kom dit vid 2-3 på natten.
Sen åkte vi hem på eftermiddagen. Jag ville verkligen inte ligga kvar. Bara hem och mysa och bo in oss.
Personalen på bb var inte så glada över det dock, dom tyckte jag såg trött ut.
Ja konstigt, jag var fullständigt slut och mörbultad.
Nu i efterhand borde jag nog stannat något dygn. Jag fick en del komplikationer och hade en enorm smärta. Så fick åka in ett par ggr.
Men det rättade också till sig hyfsat till slut.
Jag har ännu lite sviter kvar efter förlossningen och kanske jag snart kan få hjälp med det också men det tar jag då.
Hur som hur, 20180813 var den bästa dagen i mitt liv och början på något helt fantastiskt.
Idag är vår dotter 1,5 år! Det känns som det va igår hon kom till världen. Tiden har verkligen rusat iväg och jag är lika magiskt förälskad i detta lilla mirakel nu som då, första gången vi sågs.
