Michelle

Av lycka med min kärlek!
Inte riktigt men 5 månader iaf.
Känns som betydligt längre tid!
Det har varit riktigt magiskt underbart.
Men nu håller allt på att förändras och jag förstår inte riktigt varför. Får inga bra svar egentligen heller. Jag förstår inte!
Han känner detsamma, han säger att det inte handlar om hans känslor utan mer att han inte är bra för mig i längden typ?
Men varför inte? Han vet vad jag gått igenom i livet och vi delar en hel del. Han sa själv att han var ett av undantagen som var bra!
Hur många säger inte det egentligen!?
Men han känns så äkta.
Så jag förstår inte!

Vi har haft det kämpigt en period nu. M har varit väldigt sjuk men är nu på bättringsvägen.
Det har varit kämpigt för oss båda.
Kändes som att det var på väg att vända tills jag ställde till det. Egentligen inte mitt fel i grund och botten.
Kom på två saker som undanhållits/ljugits om för mig. Hans efternamn och Facebook.

Och jag reagerade självklart med att bli fruktansvärt arg och ledsen. Tillit är så enormt viktigt.
Hade nog förväntat mig en bättre förklaring och ett samtal om det hela men fick inte direkt ngt av det. En förklaring jag inte riktigt förstod och inga svar på mina frågor. Inte ett förlåt ens.
Sen bara tystnad!
Tillslut undrar jag om det inte är lika bra att vi avslutar de vi har! Han brydde sig ju inte...
Fick inget vettigt svar där heller.
Ville bara han skulle "kämpa" lite för mig, visa att han var ledsen, be om ursäkt och vilja ha mig!
Men nej:(

Det tog en helomvändning och nu vill han inte vara med mig längre!
Det beror inte på vad han känner för mig, det är inte det de handlar om men vad är det då?
Igår fick jag iaf beskedet att det var över mellan oss om jag förstod det rätt. Det måste jag ha gjort för jag bad honom isf att hämta sina saker snarast och det skulle han göra:(
Det jag väntar på nu är en förklaring. Jag förstår verkligen ingenting! Allt detta kom som en chock för mig och jag har svårt att ta in det.
Herregud ska den person jag känner så mycket för försvinna ur mitt liv när han precis har kommit in!
Jag vill ju va med dig, har inte velat ngt så mycket i hela mitt liv!


Igår var en fruktansvärd dag! Sökte mig till alkoholen, behövde få slappna av i kroppen, kunna få sova. Men icke, alkoholen svek mig! Skiten fungerade inte!
Helt allvarligt tänkte jag på en del andra alternativ när jag på kvällen satt i min lägenhet helt förstörd...


Jag plågar mig själv genom att bara vänta på ett svar, jag vet det. 

Detta är självplågeri och sinnessjukt taskigt!
Men jag väntar, jag vill veta, vill få en ordentlig förklaring!

Mest av allt hoppas jag att det kommer fortsätta vara vi! Även om jag vet att det inte kommer bli så!

Har grubblat och skrivit så sjukt mycket idag och dessutom är jag på jobbet nu ikväll. Min kropp är här men jag är inte på riktigt här!
Skärp dig, det är en människa du jobbar med!
Ja, men jag då? Jag är väl också bara människa!?

Mår riktigt taskigt av allt detta. Jag får bara inte tappat allt jag kämpat för. Lovade mig själv för längesen att jag aldrig ska låta någon få mig att tappa kontrollen igen!
Och det är ett löfte jag tänker se till att stå fast vid!