Michelle

I lördags kväll precis innan nattning av vår dotter så hände det. Jag fick en rejäl panikångest attack! Plötsligt fick jag hosta och kunde inte andas ordentligt, blev varm och fick ett enormt tryck i huvudet. Försökte dricka, sätta mig ner och andas. Min dotter skulle lägga sig och hon ville ha mamma, jag försökte men benen bar mig knappt och luften räckte inte till. 

Sambon fick ta henne och jag satte mig i sovrummet och fokuserade på andningen. Till slut började det släppa och därefter kom frossan och skakningar, armarna domnade och började sticka. Känslan och frossan höll i sig resten av kvällen. 

Dagen efter likaså men under kontroll. Försvann helt på kvällen och kroppen kändes ok, lugnare inombords trots att dagen varit lite stressig. 

Sambon önskade tid för oss på kvällen men jag var helt slut och ville bara få va, inte göra något alls och försöka koppla av och samla energi. Det blev inte riktigt så. 

Det blev istället lite små gnabb och lite av en diskussion och hans besvikelse förstås. Vilket är självklart, jag har förståelse för det. Men jag orkade verkligen inte något alls och behövde verkligen få koppla av. 

Känslan av att inte räcka till åt alla blir ibland lite tungt när jag själv också behöver tiden. 

Idag när jag och loppan vaknade hade vi försovit oss. Hon skulle till dagis kl.9 och vi hade 45 min på oss knappt. Stressen kickade in och hjärtat började rusa i 190... Messade dagis att vi blev 30 min sena. 

Fm gick bra, relativt lugnt och en go och glad tös men jag mådde pyton inombords. 

Ensam hemma nu och försöker verkligen varva ner. Men kroppen är stressad! Ringt vc och fått en tid på onsdag iaf. Såhär kan jag inte ha det, har varken ork eller tid att må kasst. 

Nu ska jag försöka röja undan här hemma, planera dagen och maten tills ikväll och kanske hinna med en dusch! Sen ska alla ungarna hämtas från skola och dagis. 

Fokus, andas! Jag ska övervinna detta!