Michelle

Vart hos läkaren med, gjorde lite tester och tog en del prover. 

Fick svar idag att allt utan njurvärdet ser bra ut. Hade lite förhöjda värden så han ville följa upp det med nya prover om tre veckor. Alltid ska det vara något. 

Sen kurator tid i juni! 

Tror jag hade behövt den typ nu, helst igår egentligen. 

Det är för tufft hemma och jag har svårt att hantera situationen. 

Vilket har börjat störa mig rejält. Jag hade mer skinn på näsan förr och stod upp för mig själv på ett helt annat vis. 

Ofta får jag höra att om jag bara visade lite mer kärlek mm så skulle han inte må lika dåligt. Men faktiskt känns det som han alltid hittar något som är "fel" ändå. 

Om jag bara gjorde si eller så. 

Tänk om jag bara kunde få känna mig trygg i att få vara mig själv och bli respekterad för det. 

Jag lider med honom i hans osäkerhet och hans tankar som äter upp honom inifrån men det är så svårt att stötta någon som har negativa tankar om mig som partner och person och dessutom om sig själv. 

För det är ju så det blir tyvärr. 

Jag orkar inte skriva om allt och förklara mer ingående. Det är för mycket och just ikväll för jobbigt. 

Jag har haft en bra dag och känt mig pigg och glad. Sambon har jobbat och faktiskt varit lugn med samtal och meddelande. Och jag har jobbat och faktiskt känt mig positiv.

Jag fick en släng av ångest efter vi pratade i telefon tidigare ikväll. När han går igång med sina tankar så stressar min kropp upp sig. Tryck över bröstet, jag slutar andas normalt, skakar inombords och benen blir svaga! 

Fick höra att jag låter irriterad och känslokall. Ja jag är så förbannat trött på detta och hela mitt inre skriker efter lugn! 

Ibland undrar jag faktiskt om det är mig det är fel på, om det är jag som gör honom såhär. Om jag inte är tillräcklig eller gör tillräckligt för att han ska trivas och må bra. 

Samtidigt som det ringer vissa klockor hos mig som säger stopp! Du har varit här förr! Tveka inte på dig själv.

/M