Michelle

Det får bli en lugn hemma helg, eventuellt hemom till mammsen en sväng. Fixa till hennes garderob till ett sovrum, tror det kan bli skit bra faktiskt.

Ja annars flyter livet på som vanligt. Mitt mående blir bättre och bättre. Alkoholen har jag inget som helst sug efter längre och jag har börjat trivas väldigt bra med mig själv! Jag tränar och lever sunt och jag mår förbannat bra:)

Givetvis har jag mina dagar som alla andra som känns mindre bra och givetvis cirkulerar min förlorade kärlek i mina tankar ännu men med mindre sorg. Jag vet att han inte var den han utgav sig för att vara men mina känslor var åtminstone på riktigt. 

Jag har svårt att förstå att något och någon som kändes så äkta bara var falskhet. 

Jag tror jag börjat inse det nu även om jag faktiskt inte vill. Men faktan talar något annat. Han uppgav fel efternamn och hade ingen Facebook, vilket jag till slut fick reda på när jag inte lyckades få tag i honom på sjukhuset. Efter mycket sökande fann jag ut detta till slut, frågade om det men fick inget svar. Där efter tog vår relation också slut. 

Vår relation, ja det var i stora drag sex, riktigt bra jävla sex dessutom. För det va det vi gjorde när vi sågs. Åkte jag till honom en fredag så gick jag inte utanför hans dörr förens jag skulle hem på söndagen, 

Han gjorde förstås, stack och handla åt oss. 

Vi träffade aldrig några andra, ingen av hans vänner eller familj. På 5 månader! Eller jo en gång stod hans vänner i dörren och såg mig men han släppte inte in dom av anledning att dom var dryga på fyllan. 

Han träffade min bästa vän och faktiskt även min far. Dock enbart för att farsan hjälpte mig att hjälpa honom med en glasskiva till sitt köksbord. 

Hans ex hade sina prylar kvar i garderoben och på toaletten. Det berättade han visserligen om. Hon hade flyttat till Stockholm för att plugga om jag inte minns fel. Skulle ta sina prylar sen. 

Det gjorde hon aldrig under dessa 5 månaderna...

I maj månad avslutas vår relation, men redan i mars-april hade han betett sig märkligt. I september ser jag att han blivit sambo och också då skickar han ett meddelande till mig. Han vill hämta sina prylar men vet inte om han vågar. 

Jag gissar att just här har han en liten tanke i bakhuvudet, men den raserade jag direkt. Insåg där och då att jag inte varit något äkta i hans liv. 

Bad honom att aldrig någonsin höra av sig till mig igen. 

Med facit i hand inser jag förstås att jag var hans lilla hemlighet som han hade lyckats linda runt lillfingret. Jag köpte varenda ord han sa. 

Värst av allt är nog att jag faktiskt på riktigt var så förbannat kär och förälskad i denna människa och jag trodde vi två delade något alldeles speciellt tillsammans. För det var så det kändes, där fanns ett band, en energi oss imellan. Vi brukade säga att detta var en kärlek så djup som bara upplevs en gång i livet.

Ja för mig var det så och det har satt sina spår! Men livet går vidare. 

Går strax av jobb här nu, hoppas på att bilen startar så jag slipper gå i denna kylan. Bettan ogillar kylan likamycket som jag och bara tvär vägrar vakna till liv ibland;)

Blir en sväng till gymmet sen också, kör tre pass i veckan nu. Gått ner till 67 kg:) Även om det inte direkt syns så börjar kroppen kännas tränad. Det e la gott:)

Det var väl allt för denna gången.

/M