Jag är inte ensam
Alltid får jag höra att jag är dum, korkad osv som stannar kvar. Att jag aldrig kan vakna och få upp ögonen och se vad som händer, att jag förstör mitt eget liv, att det aldrig kommer att bli bra.
Jag vet redan allt det där, jag är mer medveten om saker och ting än ni tror.
Men jag kan inte låta bli att hoppas.
Ja må vara dum, men jag älskar!
Dagligen läser jag en annan människas tankar om sitt liv och på nått vis känns det bra att veta att jag faktiskt inte är ensam om att ha det såhär, att känna och tänka som jag gör.
Man blir på nått vis osäker på sig själv när man har levt såhär en tid.
Jag har svårt att formulera mig i text vad jag känner och hur jag mår. Det finns så mycket tankar som rör sig i huvet och det går bara inte att förklara.
Just nu har jag en period där jag bara inte orkar tjata, ställa krav och tänka en massa.
Jag har låst mig för stunden, funnit mig i hur det är just för stunden.
Det är farligt, jag vet.
Men jag har ingen ork kvar just nu.
Jag låter helt enkelt saker och ting vara som det är och försöker sköta mitt eget liv så gott det går.
Någon dag, ganska snart vet jag att jag måste ta tag i saker och ting och dra igång en diskussion.
Måste få ordning på livet.
Jag vill ju egentligen inte leva i denna osäkerhet och ovissa framtid.
Jag älskar och jag älskar mycket.
Men jag är så trött, så orkeslös!
Hade det inte varit för drogerna och vad det gör med min älskade sambo så hade jag snart varit ....
Livet tog sig en rejäl vändning, rakt ner i den mörkaste hålan du kan tänka dig!
Ett val jag vet var rätt men som kommer att gnaga i mig för all evighet!
Jag vet redan allt det där, jag är mer medveten om saker och ting än ni tror.
Men jag kan inte låta bli att hoppas.
Ja må vara dum, men jag älskar!
Dagligen läser jag en annan människas tankar om sitt liv och på nått vis känns det bra att veta att jag faktiskt inte är ensam om att ha det såhär, att känna och tänka som jag gör.
Man blir på nått vis osäker på sig själv när man har levt såhär en tid.
Jag har svårt att formulera mig i text vad jag känner och hur jag mår. Det finns så mycket tankar som rör sig i huvet och det går bara inte att förklara.
Just nu har jag en period där jag bara inte orkar tjata, ställa krav och tänka en massa.
Jag har låst mig för stunden, funnit mig i hur det är just för stunden.
Det är farligt, jag vet.
Men jag har ingen ork kvar just nu.
Jag låter helt enkelt saker och ting vara som det är och försöker sköta mitt eget liv så gott det går.
Någon dag, ganska snart vet jag att jag måste ta tag i saker och ting och dra igång en diskussion.
Måste få ordning på livet.
Jag vill ju egentligen inte leva i denna osäkerhet och ovissa framtid.
Jag älskar och jag älskar mycket.
Men jag är så trött, så orkeslös!
Hade det inte varit för drogerna och vad det gör med min älskade sambo så hade jag snart varit ....
Livet tog sig en rejäl vändning, rakt ner i den mörkaste hålan du kan tänka dig!
Ett val jag vet var rätt men som kommer att gnaga i mig för all evighet!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag följer dig oxå vännen. Och du är inte ensam. Det finns tusen som vi där ute - som hoppas. Men en vacker dag tar hoppet slut och man klarar inte att förlåta mer, då är såren för djupa. Jag är som du, VET om att snart måste man ta den disskutionen säg de där orden "vi kan inte leva tillsammans" som man inte vill ta i sin mun pga att hoppet finns där. Usch, det är jobbigt och ibland känns det som om man även tappat hoppet - men på något konstigt vis så lyckas dom alltid göra en glad precis när man står där och ska ta farväl. OCH DÅ KOMMER HOPPET IGEN.. Kramar om
Trackback